Mitt hjärta fastnade i halsgropen..

Igår kväll när jag och Andreas va iköket och grejade med kvällsmaten. Hör vi ett skrik och dunder och brak.
Eddie flög ut från trappen mmed huvudet före från övervåningen och hade grinden med sig. Nästan helt nere får jag tag i honom och slänger iväg grinden och frågar om han lever? Om han har ont någonstans? Det enda han säger är stackars mig och gråter. Efter en stund när vi alla har lugnat ner oss (Cajsa började också stor tjuta när hon hörde Eddie.) Så ser vi att han har skrapat upp halva sidan på rygggen och en rejäl stor bula i bakhuvudet och en liten på pannan. Ringde till barnakuten för lite tips och råd. Hon sa att det va bra att han hade slagit sig lite överallt så det inta bara va huvudet som fått stryk. Vi skulle hålla kolla på han så han inte mådde illa och andades normalt fram till midnatt. Men efter en liten stund va det inget fel på han. Och idag så har bulan nästan helt gått ner..
Min älskade lilla pojk du får inte skrämma oss så här något mer. Någon mer olycksdrabbat barn vet jag inte om..
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0